Hopp och förtvivlan

Det är sista marsdagen 2012 och det snöar. Skräckslagna sommarastrar på fönsterbrädet i Stockholm ser ut att vilja krypa ner i jorden igen. Jag, som vet att växer knappast kan påstås vilja något alls, inser att det är en projicering men håller ändå (eller kanske just därför) trösterikt upp datorns skärm framför de små plantorna. Om två månader käraste små liv, om bara två månader är vi alla här istället:


Del av köksträdgården, 2 juni 2011. Här kepalök, sockerärt, sallad, bondböna, vitlök och potatis.

Share