Stoppa tiden!

En dag, mitt mellan hägg och syrén, är det det åter dags för det gamla äppelträdet vid vägen att gå i blom. Likt den gamla operaprimadonnan, vars röst inte längre når tidigare höjder, är trädet numera inte särskilt generös på välsmakande frukt – men blommorna, blommorna, blommorna! Likt de stående ovationer den pensionerade divans korta besök river av i salongen blir jag stående helt stilla inför blomningen som bokstavligen sker mitt framför ögonen. Detta är perfekt, fulländning.

Jag minns några meningar som Astrid Lindgren sa i en intervju på gamla dar. ”Jag har ingenting emot att dö. Men inte imorgon. Det är en del jag vill hinna med först. (…) Fortfarande är det så mycket som är härligt i livet. När våren kommer och allt blir så där gudomligt vackert, då vill man inte att det ska vara sista gången.” Jag föreställer mig att det nog var just här hon tänkte sig, där jag står nu. I tiden, i känslan, i livet. Och i döden. Alltid döden.

Share

2 reaktion på “Stoppa tiden!

Kommentarer inaktiverade.