Det svärmas på Haga

– Men vad gör bina, frågar Marie mig där hon står med frukostmackan i handen och ser ut genom fönstret. Innan jag hinner vrida på huvudet för att få syn på det moln av tio tusen flygare som just formerar sig ett par meter ovanför den ena kupan konstaterar hon krasst att, shit dom svärmar. Eftersom det inte är någon av oss, utan Katarina och Stefan som är Hagas utbildade biodlare är det de som snart hoppat i sina vita dräkter för att undersöka svärmen noggrannare och sedan skrida till handling. Sannolikt är det på Stefans blogg djuriskt.se som du kommer att läsa de litet mer initierade texterna om vad som händer när en svärm lämnar kupan, men då jag hade båda händerna fria hade jag goda möjligheter att dokumentera hur det i alla fall såg ut.


Här, på en slånbärsbuske strax intill kuporna, ville bina sitta en stund innan vidare färd till någon helt annanstans. I detta skede har biodlarna typ en timme på sig att fånga in dem.


Stefan och två bin läser på inför svärmningens nästa steg. Nu är det litet bina vs. biodlarna som jag läser situationen.


Vid en första svärmning är det bra med ett par erfarna grannar till hands, som här biveteranerna Sune med dotter (vars namn tyvärr just nu runnit ur mitt minne).


Vi har en väldigt bra klippa strax intill kuporna. På den står jag gärna och tittar på när Katarina och Stefan med allt stadigare händer hanterar bin, lådor och ramar. Jag har hittills hjälpt till en gång och fick då hantera rökmaskinen. Ett förtroendeuppdrag.


I den här lådan fick svärmen sitta efter att de fångats in, i väntan på att en ny kupa och plats för kupa gjordes i ordning. Eftersom den gamla drottningen sitter inne i lådan och inte kan komma ut (då hon är för stor) vill de bin som tidigare befunnit sig utanför lådan självmant krypa in till henne, några i detta gäng syns sittandes på locket.

 

Share

8 reaktion på “Det svärmas på Haga

  1. Jag är alldeles fascinerad av det här med bin och svärmandet. Finns det något man kan göra för att förhindra att de rymmer, eller är det sånt man bara får vara beredd på helt enkelt?

  2. Vilken stor svärm och vilket besvärlig buske som den har satt sig i.
    Spännande att vara biskötare ;-)

  3. Javisst Ulrika, det är verkligen fascinerande! Och förvirrande. Jag tror det finns vissa trix för att minska svärmningsrisken, typ bygga ut med fler lådor och pilla bort de celler i ramarna där bina är på väg att själva dra upp en ny drottning. Men hur det hela går till i praktiken vågar jag inte svara på. Jag tror samtidigt att det aldrig helt går att gardera sig, försommar hör svärmning till. Lite som glass, jordgubbar, sill och potatis tänker jag.

  4. Kul att ni satsar på bin.
    Är för feg själv men
    köper gärna om ni får över.
    Men smålandsgränsen går faktiskt genom Valdemarsvik
    så Gibbenäs ligger på den södra delen av kusten.
    Eller mitt på om man menar Östergötlands län:)

  5. Magnus, tack för din skarpa blick och synnerligen korrekta justering av min geografiska verklighetsuppfattning! Jag skrev dit raden i förrgår och ändrar den nu genast.
    Roligt du gillar vårt arbete med bina och är sugen på en burk med resultatet (smakar ljuvligt kan jag berätta). Vi lär oss vartefter, den litet hårda men intressanta och roliga vägen. Möter du ett surrande moln här i krokarna vet du vart det hör. :-)

  6. När Gunnar för tre år sedan satt här på altanen och berättade så lyriskt om bin – då hade han ännu inga dylika – var jag bra sugen på att bli biodlare själv.

    Efter att ha kollat på Gunnars blogg om svärmande bin och nu här, så har jag helt lagt alla såna biodlartankar på hyllan ,-)

    För gott.

Kommentarer inaktiverade.