Ett järn till lunchen

Det var dagen för invigning av Hagas våffeljärn, som har sitt ursprung i byn Vaplan i Jämtland (hos min farmors farmor eller nåt sånt) men som numera alltså huserar i sessors hushåll. Att laga mat på vedspis är inte alltid enkelt, rättare sagt är det aldrig så. Temperaturen skiftar fort och fördelar sig än si än så över hällarna, svalt är odugligt kallt och hett hetare än det mesta, men när det blir bra blir det fantastiskt. Som när Marie håller i handtagen.

Share

3 reaktion på “Ett järn till lunchen

  1. Oj va kul att järnet kommer till användning igen.
    Kan tänka att det är nog en bit över 50 år sen senast eldens lågor värmde våffeljärnet.
    Härligt…

  2. 60 år är lång tid att vänta, även för ett våffeljärn tänker jag. Lovar att det inte kommer dröja 60 år till nästa gång igen. Faktum är att jag redan känner mig sugen på att hetta upp det igen för en laddning. Blåbären i skogen är just på väg att mogna, kanske är det dom som lägger sig ovanpå våffelhjärtana nästa gång.

Kommentarer inaktiverade.