Köksträdgården växer

ladsnickeri1

Hagasessorna väljer i alla lägen hemodlade morötter före bollsport vilket gör valet mellan gräsmatta och köksträdgård enkelt. I år utvidgar vi ytorna rejält. Planen var dubblering, och innan majhelgen är över har de tidigare fem odlingslådorna fått sällskap av inte mindre än ytterligare sju. Vi odlar i åtta skiften som vi dokumenterar tydligt för varje år och låter grödsorterna rotera ett steg vidare till nästa låda i odlingsföljden.

Materialet till lådorna kommer från städningen av sågen förra sommaren. Känns väldigt bra att ge plankorna nytt liv, i ny funktion. Från bortglömda dammsamlare till livsalstrande drivbänk med grönt.

ladsnickeri4

ladsnickeri2

ladsnickeri3

Share

Välkomsttruppen fejar, skurar, diskar, dammar, snickrar, röjer.

Nu är bara en dag kvar till årets Dagarna på Haga-stipendiater ankommer och det fejas så det yr kring hönshuset där de båda kommer att bo. Målet är att inget skall fattas dem så att de helt och hållet ska kunna fokusera på sitt viktiga arbete. Jag påminns om hur väldigt kul jag tycker att det är att städa och ställa i ordning inför gästers ankomst.
Inför stipendiater är det om möjligt ännu roligare.


Det skuras. Doften från linoljesåpa fyller hela platsen.


Stefan klipper och röjer så att utsikten från stipendiaternas utsikten skall vara i toppform.


Lyktorna i trädet justeras för att platsen även kvällstid skall vara den finaste.


Och en alldeles ny elstolpe snickras ihop för att möjliggöra användning av elektricitet, i den mån stipendiaterna får lust att nyttja denna moderna vara.

Inte nu, men alldeles strax är vi redo att ta emot dem båda.
Vi längtar intensivt, och hoppas att de gör likaså!

Share

Gubbar staplade på varann

Att sessor – precis som alla andra – behöver jordgubbar i mängd har jordgubbsplantorna på Haga fattat för länge sen och varje enskild planta gör sitt bästa för en rik skörd varje år. En utmaning första åren var dock den leriga och kompakta jorden som vid regn ofta blev kletig på ytan och därmed snabbt ledde gubbarna mot förruttnelse. Annat är det sedan sommaren 2010 – då jordgubbspyramiderna gjorde sin entré. En, eller helst fler, jordgubbspyramider borde alla ha. De kräver en del pyssel vid tillverkningen, men ger riklig belöning i bär och gör plantorna betydligt lättare att sköta. Detta behöver du:


Några rejäla brädor som du skruvar ihop enligt ovan. Här borde jag såklart ange de exakta måtten men dessa har jag glömt och säkert hittar du egna som passar din trädgård bättre. En markduk i botten rekommenderas då du slipper oroa dig för att ogräs skall tränga upp i ramarna efteråt.


Jord. Mycket jord. Jag vill minnas att vi tömde ungefär 8 st påsar/pyramid, alltså 400 liter.


En bra planteringsspade och fina, friska plantor av valfri sort. Vi hade en hel del sedan tidigare vilka flyttades till två av de tre pyramiderna. Den tredje fylldes med nya plantor av sorten Bounty.


Rejält med vatten, gärna från damm, sjö eller regnvattentunna. Annars från kranen.


Så vips är den klar! De kanske till synes futtigt små plantorna växer snabbare än du tror och bara ett år senare kommer du att skörda stora mängder bär från en pyramid som den här nedan. Pyramiden närmast i bilden är samma som den du ser här ovan.

En bonus med pyramider i omålat trä är att de förutom tillväxten av plantor också själva bara blir finare med tiden. Åtminstone jag är mindre förtjust i den där litet gula tonen som färskt trä har, men älskar när de förvandlats till grått. En process som sker snabbt med obehandlat trä utomhus.

 

 

Share

Ett filter vid dörren

Barn och äldre har i regel svårt att ta sig över det snygga trappsteg som skiljer utomhus från inomhus vid Hagas långsida – som om huset själv valde ut de gäster som passar det bäst. Vi kunde såklart bygga om och täta de breda springorna, men behåller det nog som det är. Här får det ny snygg färg och doften av linolja fyller förstukvisten.

Färgen i Katarinas burk är förstås blandad av pigment från en av Hagas mest älskade hyllor.

 

Share

Världens fjolligaste städtips

Då jag ju redan sedan tidigare punkterat min maskulinitet här på bloggen (också med hjälp av lavendel) tänker jag att det väl är lika bra att köra på. Detta tips är lika enkelt som ljuvligt givande och går alltså ut på att kort och gott se till att det första du dammsuger upp är en rejäl näve nyskördad lavendel. Den doft som fyller rummet under och strax efter städningen är berusande. Som här i det helt nyinredda stipendierummet.

Share

Golvet växer vidare

Fortsättningen på plankans väg in i hönshuset västra rum, som alltså strax senare skulle komma att kallas stipendierummet och som alltså snart behöver byta namn igen då ju även rummet strax intill är tänkt att härbärgera en stipendiat senare i sommar.
Alltså, plankornas fortsatta väg:


Trossbotten på plats med ett rejält lager av Ormestorpsspån av högsta klass.


Halvvägs går det ana hur fint det kommer att bli och allt går därmed snabbare.


Stefan i färd med att fästa en av de sista plankorna. Den gamla hönsluckan bevarar vi såklart och ser framför oss hur vi serverar kommande övernattningsgäster sitt morgonkaffe där genom. Bokhyllan med böcker har redan suttit uppe ett halvår, redo att fullgöra sin plikt så snart golvet är på plats. Det vill säga nu helt strax.


Inget trägolv är fulländat förrän det fått sin första rejält koncentrerade dos av linoljesåpa. Efter intensivt skurande där vattnet ges god tid att sugas in i plankorna är världens finaste golv äntligen klart att invigas.

 

Share

Golvläggarveteraner

När jag tänker på hur mycket ny kunskap vi sessor erövrat under våra snart sex år på Haga får jag för ett ögonblick för mig att vi borde ansöka om examinationsrätt från universitetet. Sedan rättar jag till kronan på hjässan och påminner mig om att vi ju kröner oss så mycket bättre själva. Som till exempel inom fältet golvläggning där vi snart är att betrakta som veteraner.

Först ut var golvet i norrskafferiet, gissningsvis redan sommaren 2006, vilket ännu håller utmärkt att gå på. 2010 fick Japanrummet sitt avancerade etagegolv och 2011 var det dags för det rum som än så länge går under namnet stipendierummet men som sannolikt bör få ett nytt rum då även Japanrummet planeras användas till just det.

Att lägga golvet i stipendierummet var extra högtidligt då furun var av finaste sort, fälld på plats och sågad av vår käre granne Johan. Marie måttar, bedömer och sorterar de präktiga plankorna innan de tas vidare till hönshusets västra kammare.

Share

Gammalt dass i ny ägo

Som skrevs här igår blev vi alltså med en ny fastighet strax innan jul förra året, sågen. Faktum är att samma sak hände också tidigare, redan innan sommaren blivit höst – men då med det gamla dubbeldasset. Långt ifrån 200 kvadratmeter och verkligen ingen vidare takhöjd att skryta med – knappt nåt tak alls faktiskt om vi skall vara helt ärliga. Men ändå, det känns fantastiskt att återställa den gamla gårdsbilden som nu inrymmer samtliga sex historiska fastigheter inritade på kartan: Haga, uthuset (med jordkällare i bottenplan), hönshuset, singeldasset och nu dubbeldasset samt svinhuset – åtminstone de delar som ännu står upprätt.

Vårt nya gamla dass står i en backe som varje vår överöses av liljekonvaljer.
Jag är försiktig med min längtan dit så att jag inte spricker innan jag är där.

Share

Som nya väggar i ett rum

I regel är allt som händer på Haga fantastiskt. Somligt litet extra så. Som de nyklädda väggarna i rummet som fram tills nyss kallades sydsalongen, men som nu bytt skepnad till ateljésalongen där allt kan hända. Flinka fingrar och noggrant penslat tapetklister har fyllt rummet med sessors sparade affischer – från golv till tak, från tonår till idag.
Jag kunde lätt tillbringa en vecka i rummet utan att få tråkig, med blicken vandrande längs väggarna. Motiven talar till varandra och till mig, om oss som bor här idag.

Share

Vi kallar det japanrummet

På den bit tomt vi köpte till Haga 2008 står ett gammalt hönshus. Att Haga byggdes 1909 vet vi ganska säkert, men när hönshuset kom till vet vi inte. Vi har gissat på 50-talet. Vad vi däremot vet är att det inrymmer tre präktiga kammare, där varje familj som då bodde på Haga hade sina respektive fjäderfän.
Sent förra sommaren renoverade vi klart det första rummet. Då hade grunden, med god hjälp av Samuel och Kalle från Ormestorp, rensats från stenar och hönsskit, och väggar och tak målats vita. Lillebror Anders från Småland var också han en omistlig kraft. När vi väl var framme vid golvläggningen var vi så uppfyllda av våra förmågor att vi inte alls tvekade inför idén att bygga i etage. Så blev rummet till detta rum. Gunilla och Louise blev de första att inviga det innan hösten kom 2010. Nu står det redo att möta en helt ny säsong av sommargäster. Vi kallar det än så länge Japanrummet och har bestämt att det även fortsättningsvis skall behålla väggar och golv tomma. Fria för tanken.

Share

The more the merrier

– När man ändå skall göra nåt, är det lika så bra att göra många.
Detta brukar av andra sessor påstås vara ett signum för mig, och det är nog sant. Ännu mer sant är påståendet gällander min pappa som på samma gång sågat upp inte en, inte tio, utan ett flerhundratal trädbitar passandes ihop som fågelholkar. Varje gång jag hälsat på honom i Jämtland där han bor, skickar han med ytterligare några brädbitar till en framtida holk på Haga. Detta var i mars. Nu är det juni och svartvita flugsnappare och talgoxar – stora som små – befolkar Hagas nu ordentligt utökade hyresfastighetsbestånd.

Fast endast en är kamerabevakad.

Share