Vad är väl ett namn?

Ståendes framför samlingen med färgpigment kommer jag på mig själv att ljuda namnen på burkarna och påsarna högt, trots att jag är ensam i rummet. Namnen är banne mig lika snygga som färgerna själva. Kromoxidgrönt. Dalablått. Kromgult. Gul Järnoxid. Guldocker. Kimrök. Och ultramarin.

Fint är också hur de påminner om förra sommarens sessatur till Qvarnarps Byggnadsvårdsbutik utanför Eksjö. 

Share

Det regnar in!

Minns den första sommarens första ösregn – ett rejält skyfall ute och snudd på samma flöde inomhus. Japp, det var hål i taket. Vi samlade ihop alla tänkbara behållare det nyinflyttade huset kunde uppbringa, från minsta tekopp till den stora zinkbaljan som Marie och Katarina just köpt hos antikhandlaren i Valdemarsvik. Kärlen fylldes snabbt, liksom insikten om att hålen i taket måste tätas och det fort. Först snabba om än tillfälliga lösningar – lagomt hållbara tills den stora takrenoveringen kunde äga rum. Mer om den i en senare post.

Karin, sedd genom ett av hålen i taket under den stora takrenoveringen.

Katarina, under ruttet tak men på gott humör.

Share

Dräneringsdike

Med hjälp av Johan ”Grävis” fina grävmaskin och andra vänners styrka och slit styrde vi upp ett dräneringsdike. Nu leds vattnat via röret bort, förbi huset istället för att rinna genom grunden.

Share

Grunden

När vi krypt runt i torpargrunden och rensat bort allt som inte är grus och sten rev vi bort allt ruttet trä. Vi förstärkte det som fanns kvar av bjälkarna med nytt virke och kompletterade med ny trossbotten som vi gjorde genom att härma hur det ser ut på ställen där det fortfarande är helt. Till detta behövdes en domkraft, spik, hammare, virke, munskydd och schalett.

Share

Husqvarna 3027

I båda köken fanns en vedspis Husquarna 3027, troligen installerade på 1950-talet. Ingen av dom blev godkända i besiktningen och åtgärdslistorna var för långa för att kunna renovera. Det var bara att slita ut.

Share