Sällsynt kreatur på besök

20140625-114440.jpg
Vad är det som är jättestort, glänsande, fridlyst och får allt omkring den att stanna upp?
På Haga är svaret på denna gåta oftast ekoxen som någon gång per sommar visar sig på gården. En sällsynt och sällsam stund, väl värd att släppa allt annat för händerna. Igår skedde det mitt i förberedelserna i bygget av den nya badpaviljongen. På en av de stadiga stenarna i grunden satt hon plötsligt. Vi samlades runt, hon lät sig tålmodigt fotograferas och beundras från alla håll innan hon kravlade vidare på väg mot vad hon nu var på väg mot. Kanske mot en av ekarna i hagen, kanske på span efter fler av hennes sort.
Ekoxen är fridlyst men inte längre akut utrotningshotad som den var för tio år sen. Det är bra. Inte desto mindre en viktig påminnelse att bevara de betade ekmiljöerna som de är beroende av.

Share

Nu vänder det. Precis just nu.

midvinterljus
I en av galaxens yttersta delar, på en himlakropp nära en relativt liten sol.
På den del av klotet som med sin axel pekar mot rymdens tommare trakter.
Där händer det. Precis just nu.
Vändningen.

Klockan 18.11 lördag den 21 december 2013 når Jordens norra halvklot sin allra skarpaste lutning bort från solen. Mörkare blir det inte. Sekunden efter den absoluta tidpunkten går vi redan mot ljusare tider, medan natten framför oss ännu är årets allra längsta.

Då är tid att fira och det gör vi, både mörkret och det ljus som nu är på väg.

Share

Ett perfekt fall

fågelbad

Att fånga vatten som faller från himlen föder på Haga känslor av lyx och rikedom. Att dessutom hitta sätt att låta det göra trix och krumelurer innan det slutligen når växtlighetens rötter är maximerar känslan ytterligare. Som här vårt senast inrättade fågelbad (vårt tredje i ordningen) med det ultimata fallet över kanten. Om det nu bara kunde börja regna så vi slipper att hämta vattenkannor själv och hälla i fatet.

Detta fat har delar som är mycket grunda på vatten vilket sannolikt även kommer att locka dit bin. Åtminstone hoppas vi det.

Share

Filur i myntan

stefankatarinasalamander

Tidigt i maj och dags att rensa i rabatterna. Då gäller det att se upp! En mycket liten filur stirrar tillbaka på oss där vi tagit sikte på att rycka en av de myntaplantor som smitit ur ramen där de hör hemma. Salamandern, för det är det den är, har sannolikt övervintrat just där, men bärs snart till dammen istället där den om någon vecka lär ändra färg och för att under några dagar bli en liten drake istället.

pyttesalamander

Share

Melissens försvarare

En stor, alldeles grön spindel med till synes åtta vakna ögon runt sitt huvud har barrikaderat sig i en citronmelissplanta. Stefan konstaterar att han aldrig sett en så stor och grön spindel tidigare och det har inte jag heller. Nu några dar senare kan konstateras att den är långt ifrån ensam i sitt slag här i trädgården. Välkomna nya gröna spindlar till Haga!

Share

Peppande planering inför finfint främmande från Afghanistan


Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Det är en grymt bra devis som lever väl hos våra kära grannar Johan och Ethel på Ormestorp. Här planerar vi inför välkomnandet av fjorton ensamkommande ungdomar från Afghanistan till en kväll i den svenska skogen som de, enligt de anställda på flyktingförläggningen, säger att de både längtar efter att vara i och är litet rädda för. Det går knappt att föreställa sig en mer meningsfull uppgift än att minska rädslan och öka intresset för skogen, och inte heller går det föreställa sig bättre guider för det än just vännerna från Ormestorp.

Skogsmaskiner in action, kräftfiske i dammen, artbestämning av ätbart i skogen, åk i höskrinda, äventyrsbana till sjön och matlagning över öppen eld. Det är mycket vi vill hinna med under kvällen. Att välja blir lika svårt som nödvändigt. Om du var 16 år och nyligen anländ Sverige från Afghanistan, vad skulle du då helst möta under en utflykt med dina förläggningskamrater till en skog intill den östgötska kusten?

Share

I en ros hos Anita

Jag vet att jag velat fram och tillbaka (bisarrt nog eftersom jag ju inte ens tror på detta med reinkarnation), men jag måste minsann ändå få ändra mig igen. Ska jag någon gång återfödas som skalbagge vill jag varken helst landa i en pion eller på en kudde av fläder. I en av Anitas (hon med de makalösa gullvivorna om våren) helt bedövande väldoftande rosor får det bli.

Share

Det svärmas på Haga

– Men vad gör bina, frågar Marie mig där hon står med frukostmackan i handen och ser ut genom fönstret. Innan jag hinner vrida på huvudet för att få syn på det moln av tio tusen flygare som just formerar sig ett par meter ovanför den ena kupan konstaterar hon krasst att, shit dom svärmar. Eftersom det inte är någon av oss, utan Katarina och Stefan som är Hagas utbildade biodlare är det de som snart hoppat i sina vita dräkter för att undersöka svärmen noggrannare och sedan skrida till handling. Sannolikt är det på Stefans blogg djuriskt.se som du kommer att läsa de litet mer initierade texterna om vad som händer när en svärm lämnar kupan, men då jag hade båda händerna fria hade jag goda möjligheter att dokumentera hur det i alla fall såg ut.


Här, på en slånbärsbuske strax intill kuporna, ville bina sitta en stund innan vidare färd till någon helt annanstans. I detta skede har biodlarna typ en timme på sig att fånga in dem.


Stefan och två bin läser på inför svärmningens nästa steg. Nu är det litet bina vs. biodlarna som jag läser situationen.


Vid en första svärmning är det bra med ett par erfarna grannar till hands, som här biveteranerna Sune med dotter (vars namn tyvärr just nu runnit ur mitt minne).


Vi har en väldigt bra klippa strax intill kuporna. På den står jag gärna och tittar på när Katarina och Stefan med allt stadigare händer hanterar bin, lådor och ramar. Jag har hittills hjälpt till en gång och fick då hantera rökmaskinen. Ett förtroendeuppdrag.


I den här lådan fick svärmen sitta efter att de fångats in, i väntan på att en ny kupa och plats för kupa gjordes i ordning. Eftersom den gamla drottningen sitter inne i lådan och inte kan komma ut (då hon är för stor) vill de bin som tidigare befunnit sig utanför lådan självmant krypa in till henne, några i detta gäng syns sittandes på locket.

 

Share

Fiskar i majhimmel

Vännerna S och G är på besök och placerar sig i vanlig ordning på bryggan med var sitt spö. Just den här kvällen biter inga fiskar på kroken, men solnedgången och himlen den lämnar efter sig är belöning nog. Är en fisk som missar att smaka på en härligt lång, fet och kladdig daggmask dum, eller är den i själva verket smart? Om detta filosoferar de unga med spöna under tiden stjärnorna tänds en efter en ovanför våra huvuden.

Share

Körsbärssång i ny tonart

Körsbärsträd
Om det här blogginlägget också hade ljudbilden med sig skulle du stanna här på sidan hela dan, för det massiva surrande som nu kommer från körsbärsträdens kronor är hypnotiserande.Tills helt nyligen låg denna magiska plats precis utanför tomtgränsen, men efter att vi köpte till det gamla dasset är placeringen nu mitt på Haga och humlorna som alltid hängt i kronorna så här års har fått sällskap av gårdens nya bin.
Det surrar av nyheter på Haga.

Share

Med näsan i våren

När mandelblommans spröda kronblad slagit ut är det tvunget att böja sig ned för att känna på den lika svaga som tydliga doften. Så försiktig är den att det är klokt att sluta ögonen för att riktigt få fatt i den. När du ändå befinner dig där nere är det bara att fortsätta med den ännu våta jorden, doftviolen och myntans första blad som nu tittat upp. Sedan lyfter du näsan mot himlen och drar i ett djupt andetag av hägg ned i lungorna. Det är den tiden nu.

Share

Fjäril vingad

Denna nyvakna fjäril, som här under sin första flygtur den 3 juni 2011 vilar en kort stund i gräset, hade ännu ingen aning om att det en dryg månad senare skulle pågå ett febrilt räknande i vilken just den själv och dess artfränder skulle spela huvudrollen. Och att det senare skulle tas ett rekord, det visste den om möjligt ännu mindre om.

Share