1 maj är en utmärkt dag för att tillsammans med andra demonstrera för en bättre värld.* Det är också en bra dag för att påminna sig själv om det goda som världen redan idag har att bjuda på.** Och på det senare sättet fick det alltså bli detta år då årets första utomhusgröt avnjöts i strålande sol över Haga.
* Note to self: Detta gäller förstås även årets alla andra dagar.
** Another note to self: …liksom även detta.
Somliga grödor tar med sig ett magiskt skimmer var de än befinner sig. Här rabarbern som bjuder kameralinsen på skönt softat filter under förvandlingen till kräm.
Det brukar skrivas om rabarber att den behöver mycket gödsel, vattning och att trädgårdsägarna helt bör låta bli att skörda från plantan efter midsommar. Vad gäller den stora plantan på Haga är vi inte nåt vidare bra på att följa någon av dessa råd, men strör vår stora kärlek över den varje gång den generöst delar med sig av sina krispiga stjälkar. Vilket alltså är ofta. Under sommaren blir den ofta till kräm, alltid till saft, definitivt marmelad, helt givet paj och ibland kokt i socker för att landa i en kaka. Som här den 6:e juni då vår kära vän Anna och tillika granne på Fredrikslund fyller år.
På Haga finns ytterst lite som sorteras under äganderubriker, och i skarpt läge skulle jag inte heller säga att det gäller min kopp. Men att den och jag har en alldeles särskild relation, så är det. Tidiga mornar när solens ännu litet bleka strålar spelar bland myntan i vattnet har vi det som allra bäst.
Jag fick den av mina fina vän Nils och det är snart sju år sen.
Ibland slår det mig hur stor skillnad det är på mig i stan och på landet. I citylägenheten där jag bor har få växter överlevt till första blomningen, jag har sällan fläckar på kläderna och speglar mig ofta. Bakar gör jag aldrig. På Haga är det helt tvärt om och denna tidiga junidag står småkakor på agendan.
Som många andra farmödrar bakade också min shackrutor, en tradition vi på Haga är noga med att föra vidare. Men vilken ruta är godast – den svarta eller vita?
Där om tvista även de fredligaste av sessor.
Att i mars äta en av Katarina nykokt kräm på egna äpplen som sovit i jordkällaren sedan i september. En läckert lagrad lagad lyx.
…är det bra att försäkra sig om en fin utsikt innan själva stekandet sätts igång.
”Nej hu så hemskt, där inne satt
blott hattifnatt, vid hattifnatt
Och luktade av åskan bränt
(de är elektriska som känt)
Vi brinner opp, sa Lilla My,
sånt fnatteri sa Mymlan, fly!
Och allihop sprang ut igen.
Vad tror du att det hände sen?”
(- Hur gick det sen?, Tove Jansson, 1952)
Att frysen kollapsar och stänger av sig själv, när det omgivande rummet blir kallare än själva frysen, gör ju inget. För då går det ju utmärkt att tillverka drinkens isbitar direkt vid trappan upp till övervåningen istället.
