Trekaffe på filt

trekaffeAv alla toppfina saker det innebär att ha goda grannar, hör det att bli bjuden på trekaffe i trädgården helt klart till de allra bästa. Här dukar Lisa på Bäckaby fram dagens nybakade som idag också äts för att fira det stora grävprojektet precis kommit igång. Där ett dike strax senare skulle ha förvandlats till en å.

Share

Sötchock i maj

lamm

Lycka är att besöka grannarna på Ormestorp och de alldeles nya lammen. En stor klunga hänger kring benen på tackorna när vi kommer in i ladugården, men två lösgör sig genast och rusar bräkande mot oss. Det är de två dilamm som ratats av deras mor och därför istället nappats upp av människorna på gården. Ett lamm som präglats på folk istället för fä kan vara det sötaste som finns.

Först lekte vi som synes hitta hatten.

För att sedan arrangera oss för ett framifrånfoto:

lamm

…vilket gjorde den lille så trött att det blev tvunget bli en tupplur i armvecket.

lamm

Share

Med cykel i solen

Vårt nya sågverk ligger bara ett stenkast från där vi bor. Ändå är så här års vid tiosnåret på kvällen cykeln att rekommendera. Kombinationen solnedgångens ljus i ansiktet, tranornas trumpetande i öronen och vinden i håret är svårslagen.

Share

Vår såg

Det slog mig just att ingen av de bilder som tidigare publicerades från sågstädarhelgen visar hur sågen nu faktiskt ser ut där den nu ligger, löftesrik i sin vackert böjda kurva intill åkern. Så voila, här är den!

Share

I en ros hos Anita

Jag vet att jag velat fram och tillbaka (bisarrt nog eftersom jag ju inte ens tror på detta med reinkarnation), men jag måste minsann ändå få ändra mig igen. Ska jag någon gång återfödas som skalbagge vill jag varken helst landa i en pion eller på en kudde av fläder. I en av Anitas (hon med de makalösa gullvivorna om våren) helt bedövande väldoftande rosor får det bli.

Share

Innan första balen

En dag varje sommar är första dagen för höbärgningen. Detta år kom den idag. Det är med dubbla känslor jag går i den hisnande stora ladan. Nu är den så tom att den nästan ekar. När sista höbalen hämtats och pusslats in ligger den i gott sällskap av drygt tre tusen andra höbalar, kanske fyra. Jag vet att det enda sätt för en höbal att ta sig in i ladan är via det bullriga matarbandet och våra händer som nogsamt placerar varje höbal på sin särskilda plats inför kommande torkning. Men ännu står bandet helt stilla, luften är klar och den första svettdroppen har ännu inte trängt fram i min panna.

 

Share

Valborgsexplosion i backspegeln

För precis en månad sen tändes valborgselden på Ormestorp och vi samlades för att fira våren in. Vi var tvungna att stå nära elden för att inte frysa och björkarnas siluetter avslöjade föga vårens nära ankomst. Så pang. Verkligen pang! Hände allt snudd på samtidigt. Lökarna. Knopparna. Fröna. Dofterna. Träden i blom.
Note to self: Det går undan i maj, se till att tillbringa sekunderna på rätt ställe.

Share

8 kvm Södermalmslägenhet vs. Din egen glänta i skogen

Vi älskar sköna grannar och vill gärna ha fler. En kort promenad genom skogen bakom våra närboende vänners hus Fredrikslund tar dig till en ljuvlig oas för den som har mer tid och tålamod än pengar. I gläntan som öppnar sig mellan granarna står en ståtlig alm och bakom denna det sötaste av torp och ytterligare två små hus – ett gästhus och en verkstad med jordkällare.

Å som jag önskar detta hus en ägare, gärna fler, som mycket snart placerar en stor del av sin kärlek hos det. Först hos taket som nu sannolikt läcker en del, sedan steg för steg övriga delar av hus och trädgård. Gissningsvis har huset stått tomt rätt länge, det är skogsbolaget som äger kringliggande mark som nu säljer med en prislapp motsvarande knappt åtta kvadratmeter bostadsrätt på Söder i Stockholm. Här får du det mångdubbla och därtill nästa fyra tusen kvadratmeter tomt – Din plats på Jorden?
Här hittar du annonsen (som nu legat ute ett tag).

 

Share

En alldeles egen såg

Precis i slutet av 2011 blev den äntligen vår – sågen. Så länge Haga varit i vår ägo har vi då och då gjort oss en tur till det praktfulla sågverket några hundra meter genom skogen bortom vår tomtgräns. Där har den legat i sin vägkrök, ensam, mäktig och tom. Den byggdes i början av 20-talet och sågade antagligen sin senaste (och sannolikt sista) planka redan i slutet på 30-talet. Sedan dess har den vad vi förstår mest legat där utan större användning. Nån gång har den härbärgerat några höbalar, utgjort förråd för kornas dryckesbadkar om vintern men mest alltså bara stått utan egen verksamhet. Fram till nyss – för nu flyttar vi in! Tillsammans med goda grannar i dalen köpte vi den i december för att framöver fylla den med hålligång! Men först skall det städas. Ett drygt halvsekels damm skall ut, de flesta av de dryga 400(!) glasrutorna behöver repareras och det litet svaga golvet i ena hörnet stadgas upp. Sen är sågen redo att möta ett nytt århundrade. Vi älskar den.

– Och vad tänker ni ha den till då?, frågar våra vänner.
– Vad tänker vi inte ha den till!, svarar vi. (…och ser framför oss konsthall, repetitionslokal, säsongsförråd, konstnärsresidens, yogastudio, konferensrum, teater, vandrarhem, lan-party, danspalats, studio, kafé, inomhusmarknad, lektionssal, biograf, dragspelsstämma och en mängd vänners projekt som ibland behöver ett 200 kvm stort golv och dryga 6 meter i takhöjd.)
– Hur skulle du själv vilja nyttja vår såg när vi städat färdigt?


När förmiddagssolen strilar in genom plankorna blir rummet likt en kyrka.


En del pyssel kvar att dona med innan inflyttningsfesten är ett faktum…


…men med sop, snöskovel och en radio rör vi oss stadigt framåt.


Och det golv som träder fram under bråten är en rik belöning.

 

 

 

Share

På tunn is

Vårisar är luriga grejer. För att överlista dess nyckfulla bräcklighet är krypande ett knep som kan fungera. Som Katarina här, på väg ut till vår nyförvärvade brygga och vårt båthus som vi sedan helt nyligen disponerar en del av.
Lär återkomma till detta, ty ljuvligare plats är svår att finna.

Share