Felkopplad längtan i kyldisken

Det är bara februari och snödrivorna ligger ännu tjocka. Så går jag i matbutiken och får plötsligt en stark association till våräng. Förstås är orsaken längtan men samtidigt är känslan så påtagligt, var kom den ifrån? Jag upptäcker då att jag står precis intill ett tråg fyllt av semlor och undrar om det inte är hjärnan som låtit koppla doften till en annan av mandel doftande ljuvlighet. Mandelblom, snart är du här igen. Bilden tagen i maj 2009.

Share

Älgen

En stjärnklar höstmorgon. Eller snarare höstnatt. Klockan är cirka 5.20. Fyra sessor står vid ett fönster och viskar. Utanför: En älg. Under äppelträdet, mumsandes fallfrukt.

– Varför reser den sig inte upp, väser någon.

Svaret kommer strax efter. Älgen reser sig men måste ställa sig på knä för att nå fallfrukten den då upptäcker. Benen är för långa och halsen för kort.

– Den tycker nog att äpplen är lite extra goda jämfört med, typ bark. Ja, så är det nog, säger en annan sessa, tyst.

Haga har alltså en husälg. Kanske är det samma älg som brölade i mörkret förra året: Sessorna och älgen

Share

De dyker upp titt som tätt

Kräl- och groddjuren alltså. Våra grannar.

Som den här skogsödlan. Utan svans. Vilket är helt normalt för en skogsödla som blivit skrämd. När ödlan flyr ligger svansen kvar som en snopen souvenir för vem det än må vara som blivit för närgången. Vilket alltså inte är någon sessa.

Den här ödlan låg under en av såbäddarna. Den bidade sin tid. Kanske på att svansen skulle växa ut igen. Vilket den gör.

Vi gick till hygget på andra sidan skogsvägen för att släppa ned ödlan. Då dök denna salamander upp, precis på platsen vi valt. Så liten att den antagligen passade perfekt i ödlans mun. Vi hann rädda den.

Salamandern (vilket för svensk del innebär den större eller mindre vattenödlan) simmar annars med grodorna i vår damm. Fast bara under parningstiden. Sedan kravlar de sig upp på land och myser under våta stenar och stockar.

Kräl- och groddjuren dyker gärna upp när vi klipper gräset. Det är synd och skam att säga men vi skördar offer. Fast den här paddan klarade sig precis.

Liksom den här. Just denna padda växte upp och blev en stamgäst på nordverandan 2009. Den kom i skymningen och kravlade sig upp för trappstegen. Sedan satt den och tittade ut över sitt rike. Varje kväll.

Undrar om den har dött nu? Vi får se.

Utsläpp av grodyngel. Albert och Mattias hjälpte till. Notera också bilarnas parkering på gräsmattan. Sådant händer inte längre.

Share

Valborg…

… är en högtid att uppskatta. Hednisk anda, kall kvällsluft, varm brasa. Och synnerligen gott bröd från grannarna på Ormestorp.

Marie rör sig runt en eld. En person i sitt rätta element.

Marie och Katarina. Och skymningen.

Share