Gubbar staplade på varann

Att sessor – precis som alla andra – behöver jordgubbar i mängd har jordgubbsplantorna på Haga fattat för länge sen och varje enskild planta gör sitt bästa för en rik skörd varje år. En utmaning första åren var dock den leriga och kompakta jorden som vid regn ofta blev kletig på ytan och därmed snabbt ledde gubbarna mot förruttnelse. Annat är det sedan sommaren 2010 – då jordgubbspyramiderna gjorde sin entré. En, eller helst fler, jordgubbspyramider borde alla ha. De kräver en del pyssel vid tillverkningen, men ger riklig belöning i bär och gör plantorna betydligt lättare att sköta. Detta behöver du:


Några rejäla brädor som du skruvar ihop enligt ovan. Här borde jag såklart ange de exakta måtten men dessa har jag glömt och säkert hittar du egna som passar din trädgård bättre. En markduk i botten rekommenderas då du slipper oroa dig för att ogräs skall tränga upp i ramarna efteråt.


Jord. Mycket jord. Jag vill minnas att vi tömde ungefär 8 st påsar/pyramid, alltså 400 liter.


En bra planteringsspade och fina, friska plantor av valfri sort. Vi hade en hel del sedan tidigare vilka flyttades till två av de tre pyramiderna. Den tredje fylldes med nya plantor av sorten Bounty.


Rejält med vatten, gärna från damm, sjö eller regnvattentunna. Annars från kranen.


Så vips är den klar! De kanske till synes futtigt små plantorna växer snabbare än du tror och bara ett år senare kommer du att skörda stora mängder bär från en pyramid som den här nedan. Pyramiden närmast i bilden är samma som den du ser här ovan.

En bonus med pyramider i omålat trä är att de förutom tillväxten av plantor också själva bara blir finare med tiden. Åtminstone jag är mindre förtjust i den där litet gula tonen som färskt trä har, men älskar när de förvandlats till grått. En process som sker snabbt med obehandlat trä utomhus.

 

 

Share

Vad är det som låter?

Haga har ju en damm. En damm fylld av liv. Mindre vattensalamander, dykarbaggar, skräddare. Nu är det inte så enkelt. I Sverige ska det finnas sju arter dykarbaggar och tio arter skräddare. Oavsett vilka som lever i dammen krymper de inför kärrspindeln. En hona kan bli sju centimeter lång om man räknar med benen. Hon finns på Haga.

Men vad är det som som låter? Bland fåglarna hörs en…

Ja, svaret finns här.

Share

Ännu ett giftmord på Haga

Det är årets näst sista dag och åter igen matiné i Hagas sydsalong. Kanske finns det inget mysigare. Finfina gäster på besök, ännu en del julgodis kvar i skålarna, sofforna placerade längs rummets väggar och madrasser över hela golvet. Dagens Arsenik och gamla spetsar låter de två fryntliga fastrarna Abby (Josephine Hull) och Martha (Jean Adair) ta över giftflaskan från Marina Rudd (Elizabeth Taylor) i Spegeln sprack från kant till kant som avnjöts igår. Utsökt uträknad död i dess allra finaste form.

Share

Kylan håller i sig

Att frysen kollapsar och stänger av sig själv, när det omgivande rummet blir kallare än själva frysen, gör ju inget. För då går det ju utmärkt att tillverka drinkens isbitar direkt vid trappan upp till övervåningen istället.

Share

Dan före dan före

Den mängd kärlek som öses i maten hos våra vänner i Fredrikslund möter man inte på många ställen, och ikväll är vi lyckligt inbjudna till en försmak av julens rätter. När vi med nyfylld mjölkkanna i handen knackar på dörren till torpet drar en vind från förr genom skogen. Paté, helt nyss griljerad julskinka och senap på det nybakade vörtbrödet är svårt att toppa, lägg där till de hemtillade chokladprallinerna, fruktkakan och torpets egen äpplecider – anno den allra första årgången 2010 – som en lysande julstjärna över alltihop. En sann lyx!

Share

-23 grader och utedass

När fullmånen stiger upp bakom huset i nordost, och iskristallerna i samma ögonblick svarar med att gnistra som glasskärvor på marken nedanför, är det så vackert alltsammans att jag för ett ögonblick glömmer att jag sitter på dass och att termometern visar på minus tjugotre.

Share

Årets mörkaste – en ljus dag

Det är den 21 december och den norra delen av jordens axels del pekar så långt bort från solen som den någonsin gör. Med andra ord, mörkare än så här blir det inte. Och ändå liksom badar Haga i ljus.

Det vita snötäcket har, så länge gården varit i sessornas ägo, aldrig legat tjockare. Långa gångar från Hagas tre entréer förenar de viktigaste platserna. Fågelmatarträdet, vedlagret, dasset och lyktan vid vägen.

Kl.8.48 gick solen upp över Haga, redan kl.14.59 var skymningen förbi.

Share

Fåglar i November

Vi laddade fröautomaterna, och sen var det show-time.

Först ut var Talgoxe

…tätt följd av Blåmes

Entita (lätt förväxlad med Talltita) som mest brukar äta skvättfrön från marken var tredje framme

…ett gäng Sidensvansar, närmare 15 stycken, struntade i fröna och kalasade på äpplen istället

…men frukostens mest sällsynta gäst var Stenknäck, vilken fest, både för fåglarna och för oss.

Share

Älgen

En stjärnklar höstmorgon. Eller snarare höstnatt. Klockan är cirka 5.20. Fyra sessor står vid ett fönster och viskar. Utanför: En älg. Under äppelträdet, mumsandes fallfrukt.

– Varför reser den sig inte upp, väser någon.

Svaret kommer strax efter. Älgen reser sig men måste ställa sig på knä för att nå fallfrukten den då upptäcker. Benen är för långa och halsen för kort.

– Den tycker nog att äpplen är lite extra goda jämfört med, typ bark. Ja, så är det nog, säger en annan sessa, tyst.

Haga har alltså en husälg. Kanske är det samma älg som brölade i mörkret förra året: Sessorna och älgen

Share

Hej nya granne

Tagelmaskar är små, smala djur som kläcks i dammar. De har varken mun eller anus.

När de fötts simmar de till ett akvatiskt värddjur och borrar sig in i dennes kropp. Där äter den lite, eller rätt mycket faktiskt på innandömet (utan mun alltså, på något sätt. En del säger att den inte äter alls) för att sedan borra sig ut och simma in till närmaste strand, för att kapsla in sig i en vattenväxt, som måste torrläggas så att ett landlevande djur, till exempel en gräshoppa, kan hoppa förbi och känna att den här växten vill jag äta. Och sedan gör den det och får snart en himla lång mask i sig som äter upp den, men långsamt så att den ska kunna hoppa till en annan damm och antagligen dö. En del källor säger att masken driver insekten till att dra sig till vattnet när tiden är mogen.

Hur går det till?

När insekten nått vattnet borrar masken sig ut. Sedan bör det, för maskens skull, regna kraftigt så att den kan spolas ner i dammen. För att kunna lägga nya ägg. Och sedan dör den. Då har den virat sin kropp runt äggen så att barnen ska kunna få ett bra första skrovmål.

Allt detta enligt Vad jag finner i sjö och å, och framförallt Annie Dillards Pilgrim at Tinker Creek, en fantastisk källa till värdefull kunskap när vi tittar ner i vår nygamla damm.

Allt liv. Alla grannar vi återigen stiftar bekantskap med. Ett universum med djur som äter varandra.

Share

Nya utsikter

Hussessa tipsar.

Det börjar bli den där härliga tiden på året då det känns möjligt att gå in före kl 23.00. Väl inne känns det ännu mer toppen när det går att se ut. Det blev fönsterputsning.

Recept:

Häll upp 2 liter vatten, häll i max 1 tsk diskmedel utan att det blir skummigt, tillsätt 1 kork ättikssprit, 1 mjuk svam eller dyl. som inte luddar eller repar, 1 fönsterskrapa och tidningspapper. Tvätta fönstret med blandningen och svampen, dra bort vattnet med fönsterskrapan, uppifrån och ner. Torka bort överblivet vatten med nån trasa, (den trasan sköljes i separat vatten). Gör en mjuk boll av tidningspapper och torka/putsa till alla vattenrester och ränder e borta.  Fler tipsiga tips.

Se ut före?

Se ut efter!

Share

Färgprakt

– Blommor som är orangea och gula signalerar arbetarklass och ses som lite mindre fint, sade en gäst på besök. Hon hade läst det i en trädgårdsbok.

Jaha, tänkte vi alla och sket i det. Gästen också för hon var på vår sida.

Share

Hej då

Det gäller att komma ihåg att det kan gå åt helvete. För vem som helst. Annars kommer minsta lilla död att bli överväldigande.

Det är den i och för sig alltid.

Men en stund på landet gör döden ovanligt levande. Närvarande i allt liv.

Även ungar dör. Ena stunden sitter svalungarna högst upp i det som en del av oss Hagasessor väljer att kalla för lada. De ropar på mat och bajsar på trägolvet och det gör ingenting. De hör till interiören.

Andra stunden ligger alla döda på golvet efter att boet störtat. Var ungarna för tjocka och för många? Var föräldrarna för slarviga med grundarbetet, det vill säga bobyggandet?

Det är som det är med det. Innan ungarna kastas på komposten fotas de i plastlådan och jag tänker att det sorgligaste inte är de döda utan de sörjande. Även om det är vuxna, slarviga ladusvalor som flyger inne i ladan och säkert undrar vad som hänt.

Nu har de flugit till Afrika och glömt allt. Det hoppas jag. Det är de värda. En stund för sig själva i värmen. Livet handlar inte bara om barnafödande. Inte för människor och inte för ladusvalor.

Share