De dyker upp titt som tätt

Kräl- och groddjuren alltså. Våra grannar.

Som den här skogsödlan. Utan svans. Vilket är helt normalt för en skogsödla som blivit skrämd. När ödlan flyr ligger svansen kvar som en snopen souvenir för vem det än må vara som blivit för närgången. Vilket alltså inte är någon sessa.

Den här ödlan låg under en av såbäddarna. Den bidade sin tid. Kanske på att svansen skulle växa ut igen. Vilket den gör.

Vi gick till hygget på andra sidan skogsvägen för att släppa ned ödlan. Då dök denna salamander upp, precis på platsen vi valt. Så liten att den antagligen passade perfekt i ödlans mun. Vi hann rädda den.

Salamandern (vilket för svensk del innebär den större eller mindre vattenödlan) simmar annars med grodorna i vår damm. Fast bara under parningstiden. Sedan kravlar de sig upp på land och myser under våta stenar och stockar.

Kräl- och groddjuren dyker gärna upp när vi klipper gräset. Det är synd och skam att säga men vi skördar offer. Fast den här paddan klarade sig precis.

Liksom den här. Just denna padda växte upp och blev en stamgäst på nordverandan 2009. Den kom i skymningen och kravlade sig upp för trappstegen. Sedan satt den och tittade ut över sitt rike. Varje kväll.

Undrar om den har dött nu? Vi får se.

Utsläpp av grodyngel. Albert och Mattias hjälpte till. Notera också bilarnas parkering på gräsmattan. Sådant händer inte längre.

Share