En alldeles egen såg

Precis i slutet av 2011 blev den äntligen vår – sågen. Så länge Haga varit i vår ägo har vi då och då gjort oss en tur till det praktfulla sågverket några hundra meter genom skogen bortom vår tomtgräns. Där har den legat i sin vägkrök, ensam, mäktig och tom. Den byggdes i början av 20-talet och sågade antagligen sin senaste (och sannolikt sista) planka redan i slutet på 30-talet. Sedan dess har den vad vi förstår mest legat där utan större användning. Nån gång har den härbärgerat några höbalar, utgjort förråd för kornas dryckesbadkar om vintern men mest alltså bara stått utan egen verksamhet. Fram till nyss – för nu flyttar vi in! Tillsammans med goda grannar i dalen köpte vi den i december för att framöver fylla den med hålligång! Men först skall det städas. Ett drygt halvsekels damm skall ut, de flesta av de dryga 400(!) glasrutorna behöver repareras och det litet svaga golvet i ena hörnet stadgas upp. Sen är sågen redo att möta ett nytt århundrade. Vi älskar den.

– Och vad tänker ni ha den till då?, frågar våra vänner.
– Vad tänker vi inte ha den till!, svarar vi. (…och ser framför oss konsthall, repetitionslokal, säsongsförråd, konstnärsresidens, yogastudio, konferensrum, teater, vandrarhem, lan-party, danspalats, studio, kafé, inomhusmarknad, lektionssal, biograf, dragspelsstämma och en mängd vänners projekt som ibland behöver ett 200 kvm stort golv och dryga 6 meter i takhöjd.)
– Hur skulle du själv vilja nyttja vår såg när vi städat färdigt?


När förmiddagssolen strilar in genom plankorna blir rummet likt en kyrka.


En del pyssel kvar att dona med innan inflyttningsfesten är ett faktum…


…men med sop, snöskovel och en radio rör vi oss stadigt framåt.


Och det golv som träder fram under bråten är en rik belöning.

 

 

 

Share