Snödroppar och återkomsten av en sessa i blått

snodroppar

Ett helt år har passerat. En sessa i blått är tillbaka efter äventyret åttio breddgrader bort. Allt och inget är som förut. Människor förändras av att resa, liksom de som stannar kvar. I skogen vänder vildsvinen på mossan, det doftar jord och vi har rört oss ett varv till. Skaren har frusit under natten, någon hoppar osynligt i träden högre upp. Säsonger är nya men bekanta. Våren nära men ännu inte här.

skogstur

Share

Gammalt dass i ny ägo

Som skrevs här igår blev vi alltså med en ny fastighet strax innan jul förra året, sågen. Faktum är att samma sak hände också tidigare, redan innan sommaren blivit höst – men då med det gamla dubbeldasset. Långt ifrån 200 kvadratmeter och verkligen ingen vidare takhöjd att skryta med – knappt nåt tak alls faktiskt om vi skall vara helt ärliga. Men ändå, det känns fantastiskt att återställa den gamla gårdsbilden som nu inrymmer samtliga sex historiska fastigheter inritade på kartan: Haga, uthuset (med jordkällare i bottenplan), hönshuset, singeldasset och nu dubbeldasset samt svinhuset – åtminstone de delar som ännu står upprätt.

Vårt nya gamla dass står i en backe som varje vår överöses av liljekonvaljer.
Jag är försiktig med min längtan dit så att jag inte spricker innan jag är där.

Share

På tunn is

Vårisar är luriga grejer. För att överlista dess nyckfulla bräcklighet är krypande ett knep som kan fungera. Som Katarina här, på väg ut till vår nyförvärvade brygga och vårt båthus som vi sedan helt nyligen disponerar en del av.
Lär återkomma till detta, ty ljuvligare plats är svår att finna.

Share

Som nya väggar i ett rum

I regel är allt som händer på Haga fantastiskt. Somligt litet extra så. Som de nyklädda väggarna i rummet som fram tills nyss kallades sydsalongen, men som nu bytt skepnad till ateljésalongen där allt kan hända. Flinka fingrar och noggrant penslat tapetklister har fyllt rummet med sessors sparade affischer – från golv till tak, från tonår till idag.
Jag kunde lätt tillbringa en vecka i rummet utan att få tråkig, med blicken vandrande längs väggarna. Motiven talar till varandra och till mig, om oss som bor här idag.

Share

Vitlök längtar ut


Få saker skapar samhörighet som längtan efter vår. Jag inbillar mig veta precis hur det känns i Vitlöksflätan som just börjat gro, och det är inte alldeles enkelt att vrida loss en klyfta och slänga i den fräsande pannan. Men när jag tar förnuftet till fånga och ändå skrider till verket blir jag som vanligt rikligt belönad.

Det som nu finns kvar från förra årets grödor är förutom vitlök, någon enstaka gul lök och jordärtskockor, så det är tur att odlingssäsongen börjar snart igen.

Share

Nio löften om vår


Det är sista helgen i februari och årets första helg på Haga. På tomtens skuggigare delar ligger ännu ett rejält snötäcke, men där solen skiner har våren börjat. Det första tecknet får vi syn på redan i den sena skymningstimmen samma kväll vi anländer, tre skira snödroppar intill husknuten. Nästa dag möter vi även…


…årets första rabarberknopp.


…salvian och timjan, som envist behållit bladen doftande under snötäcket.


…ängssyrans rekordsnygga röda ådror.


…citronmelissen som redan skjuter nya färska blad.


…myntans karaktäristiska lila knoppar.


…klassikern tussilago.


…den i fjol frösådda aklejan som i år lär blomma för första gången.


…och syrénens knoppar som svullnat och antagit en grön färg.

Share