Missade tåg och den lilla buteljen

haga_appelblom

Haga i äppelblom och jag vill stoppa tiden. Så är det alltid. Denna svidande insikt om alla de tåg som naturen vinkar grönt ljus till denna tid på året. Vagnarna som lämnar perrongen i så oerhört mycket högre hastighet än jag hinner med.

- Stopp! Hallå, vänta!

Men nej, ingen lyssnar och under tiden jag i förundran vänder mig åt ett håll, missar jag ett fyrverkeri bakom ryggen. Körsbärsträdet. Tibasten. Jag lämnar Haga för att jobba några dagar i stan och vips tycks björkarnas klibbiga musöron ha uteblivit detta år. Fast det har dom inte, jag har bara helst simpelt missat dem. Varit på fel plats, vid rätt tidpunkt. Livet, livet. Döden, döden. Trädgården är lika fantastisk som obarmhärtig och jag kan inte fly.

Lånar ord av Astrid Lindgren i beskrivningen av livets ändlighet, hon är bra på dem. ”Det är som att stå under Niagarafallet med en liten pilsnerbutelj i handen och försöka fånga upp vattnet. Mer än så får du inte”. Aldrig känns det tydligare än just den här tiden på året.
Rabarbern som på kort tid vecklat ut sig i kraftfull bredd fångar äppelblommornas blad som nu lämnar träden. Försommartid år tjugohundratretton är snart förbi.

rabarber_appelblom

 

Share

En extra våning

liljekonvalj1

Marken där det gamla dasset står går så här år knappt att beträda. Ändå är det ett måste. Att pricka in den lika korta som överdådiga konvaljblomningen är en sån där present som nästan är för stor för att riktigt kunna ta emot. Det har nyss slutat regna och redan på ett tiotal meters håll möts jag av den första doftpuffen.

Mina tankar hamnar hamnar litet överraskande i hissen på Stockholms Stadsteater där jag arbetade under flera år. Ibland hade jag tur och delade hiss med Yvonne Lombard. Hennes parfym doftade alltid liljekonvalj, säkert gör den det fortfarande. Det hände att jag följde med en extra våning för att stanna i doften ytterligare en stund.

Jag lägger mig i mossan bredvid en fullt utslagen blomranka. Reser med en extra stund.

liljekonvalj_nara

Mera konvalj här och här.

Share

Pang!

vallmojocke

Sommaren firar sin ankomst i silkesröd explosion. Det är första juni och vallmoplantan vi redan första sommaren flyttade till slänten på ovansidan av huset har skyndat sig för att hinna först av alla. Den vinner detta år med stor marginal.

Fast allra först hinner den aldrig. Tulpanen som tar matchen hittar du här.

Share

Blödig trädgårdstomte

rensning1

Är det någon fler än jag som tycker att detta med rensning är svårt? Alltså inte svårt som i komplicerat, utan svårt i betydelsen utmanande som handling ur ett större perspektiv. Moraliskt. Trädgårdsodling handlar så mycket om att skapa liv, omsorg, tillmötesgående av behov. Och så plötsligt kommer det där tillfället några veckor efter frösådden då jag plötsligt ska ikläda mig rolens motsatta – den brutalaste av brutala. Rensaren! De små liven i raden ska utsättas för hård granskning, det är rensarens uppgift. Vilka har haft olyckan att hamna för tätt? Död åt de små taniga! De med svagare anlag, de i skuggan. Till de starkares fördel. Usch. Jag påminner mig om att inte dra för stora växlar men gör det ändå. Trädgårdsodling är den tacksammaste av metaforer (läs mästaren Bodil Malmsten), men här och nu lyder mantrat ”En rödbeta, är en rödbeta, är en rödbeta”.

För att ändå skapa litet mer mening än den ynka kompostmull som skulle blivit resultatet annars, äter jag mig genom rensningsproceduren. Även en liten rödbeta smakar rödbeta.

De späda stjälkarna blöder ymnigt i rött.

rensning2

Share

Sol på burk

I samband med den actionfyllda svärmningen häromdagen skedde också slungning av ett par ramar och Hagas allra första egenproducerade burk med honung fylldes till bredden. En högtidsstund när vi samlades kring den ännu helt flytande honungen med var sin sked att hugga in med. Resterande 25 kilo(!) skall nu skummas och röras för att litet längre fram fyllas på fler burkar.


Det är omöjligt att till fullo beskriva en smak. Här tänker jag inte ens försöka.

Share

Ett järn till lunchen

Det var dagen för invigning av Hagas våffeljärn, som har sitt ursprung i byn Vaplan i Jämtland (hos min farmors farmor eller nåt sånt) men som numera alltså huserar i sessors hushåll. Att laga mat på vedspis är inte alltid enkelt, rättare sagt är det aldrig så. Temperaturen skiftar fort och fördelar sig än si än så över hällarna, svalt är odugligt kallt och hett hetare än det mesta, men när det blir bra blir det fantastiskt. Som när Marie håller i handtagen.

Share

Det svärmas på Haga

- Men vad gör bina, frågar Marie mig där hon står med frukostmackan i handen och ser ut genom fönstret. Innan jag hinner vrida på huvudet för att få syn på det moln av tio tusen flygare som just formerar sig ett par meter ovanför den ena kupan konstaterar hon krasst att, shit dom svärmar. Eftersom det inte är någon av oss, utan Katarina och Stefan som är Hagas utbildade biodlare är det de som snart hoppat i sina vita dräkter för att undersöka svärmen noggrannare och sedan skrida till handling. Sannolikt är det på Stefans blogg djuriskt.se som du kommer att läsa de litet mer initierade texterna om vad som händer när en svärm lämnar kupan, men då jag hade båda händerna fria hade jag goda möjligheter att dokumentera hur det i alla fall såg ut.


Här, på en slånbärsbuske strax intill kuporna, ville bina sitta en stund innan vidare färd till någon helt annanstans. I detta skede har biodlarna typ en timme på sig att fånga in dem.


Stefan och två bin läser på inför svärmningens nästa steg. Nu är det litet bina vs. biodlarna som jag läser situationen.


Vid en första svärmning är det bra med ett par erfarna grannar till hands, som här biveteranerna Sune med dotter (vars namn tyvärr just nu runnit ur mitt minne).


Vi har en väldigt bra klippa strax intill kuporna. På den står jag gärna och tittar på när Katarina och Stefan med allt stadigare händer hanterar bin, lådor och ramar. Jag har hittills hjälpt till en gång och fick då hantera rökmaskinen. Ett förtroendeuppdrag.


I den här lådan fick svärmen sitta efter att de fångats in, i väntan på att en ny kupa och plats för kupa gjordes i ordning. Eftersom den gamla drottningen sitter inne i lådan och inte kan komma ut (då hon är för stor) vill de bin som tidigare befunnit sig utanför lådan självmant krypa in till henne, några i detta gäng syns sittandes på locket.

 

Share

Känslan fångad

Som berättat tidigare här har vi köpt ett gammalt sågverk att fylla med framtid och i helgen var det dags för den sedan länge planerade storstädningen både i och utanför det gamla huset. Det finns mycket att berätta om den genomgrymma arbetsinsats sågägare, en mängd starka vänner och väloljade maskiner lyckades uträtta under dagarna. Får jag bara välja en bild som fångar känslan blir det nog denna. (Som tur är behöver jag ju inte anpassa mig till nån sådan begränsning, så räkna med fler bilder här framöver.)

- Tack alla inblandade hjältar of Sågen! Att arbeta tillsammans, shit alltså.


Magdalena på flaket, riktning Sågen andra arbetsdagen.
På och i bilen: Vilda, Jessica, Katarina, Pia, Sabina, Malin, Hedvig och Marie.

Share

Gult är fult


…säger vissa. Medan andra menar att det kan vara den finaste färgen av alla. Som Stefan som dock tyvärr missar denna praktfulla äng av smörblommor då han häckar med sillgrisslor på Stora Karlsö denna försommar. Men snart är han tillbaka och vi sessor kan som vanligt konstatera att det finns ytterligare motiv än personlig smak till att i rabatterna uppgradera den färg som är solens.

Huruvida, och framför allt när och var, smörblomman är betrakta som ett ogräs – där lär dock åsikterna fortsätta att gå åt olika håll. På platsen den valt här ovan får den hur som helst gärna fortsätta att breda ut sig.

Share

Lotta Sjöberg och Eva Strengbohm till Dagarna på Haga!

Av alla utmaningar vi sessor hittills företagit oss på Haga kan valet om vilka som skulle få sommarens två platser till vårt egeninrättande stipendium Dagarna på Haga vara det allra svåraste. Att ta del av alla sökandes storslagna och inspirerande tankar kring kommande projekt har varit en gåva, och den omsorg om formuleringar och öppenheten med längtan och ambitioner i ansökningarna berörde oss djupt. Vi läste och samtalade, läste igen, sov på saken och pratade vidare länge innan vi var framme vid ett beslut. Ett stort tack riktar vi till alla er som hjälpt att sprida utlysningen av stipendiet, ni som funderat på att söka och ni som sedan också sökte. Varmt välkommen till Dagarna på Haga säger vi till Lotta Sjöberg och Eva Strengbohm som alltså är årets stipendiater!

Dagarna på Haga 2012 kommer att gå i både bildens och ordets tecken då Lotta Sjöberg, serietecknare/illustratör/författare, kommer att använda tiden till att skissa idéer inför hennes kommande seriebok om lycka (eller kanske rättare sagt idén om lycka), och av Eva Strengbohm till att arbeta vidare med sitt skrivande i novellformat utifrån funderingar om det svåra i att mötas, på riktigt mötas. Vi ser mycket fram emot att välkomna Lotta Sjöberg och Eva Strengbohm – sommarens stipendiater – till Hagas forn hönshus 12-17 juli 2012.

 

Share

Gubbar staplade på varann

Att sessor – precis som alla andra – behöver jordgubbar i mängd har jordgubbsplantorna på Haga fattat för länge sen och varje enskild planta gör sitt bästa för en rik skörd varje år. En utmaning första åren var dock den leriga och kompakta jorden som vid regn ofta blev kletig på ytan och därmed snabbt ledde gubbarna mot förruttnelse. Annat är det sedan sommaren 2010 – då jordgubbspyramiderna gjorde sin entré. En, eller helst fler, jordgubbspyramider borde alla ha. De kräver en del pyssel vid tillverkningen, men ger riklig belöning i bär och gör plantorna betydligt lättare att sköta. Detta behöver du:


Några rejäla brädor som du skruvar ihop enligt ovan. Här borde jag såklart ange de exakta måtten men dessa har jag glömt och säkert hittar du egna som passar din trädgård bättre. En markduk i botten rekommenderas då du slipper oroa dig för att ogräs skall tränga upp i ramarna efteråt.


Jord. Mycket jord. Jag vill minnas att vi tömde ungefär 8 st påsar/pyramid, alltså 400 liter.


En bra planteringsspade och fina, friska plantor av valfri sort. Vi hade en hel del sedan tidigare vilka flyttades till två av de tre pyramiderna. Den tredje fylldes med nya plantor av sorten Bounty.


Rejält med vatten, gärna från damm, sjö eller regnvattentunna. Annars från kranen.


Så vips är den klar! De kanske till synes futtigt små plantorna växer snabbare än du tror och bara ett år senare kommer du att skörda stora mängder bär från en pyramid som den här nedan. Pyramiden närmast i bilden är samma som den du ser här ovan.

En bonus med pyramider i omålat trä är att de förutom tillväxten av plantor också själva bara blir finare med tiden. Åtminstone jag är mindre förtjust i den där litet gula tonen som färskt trä har, men älskar när de förvandlats till grått. En process som sker snabbt med obehandlat trä utomhus.

 

 

Share

Rabarber i motljus

Somliga grödor tar med sig ett magiskt skimmer var de än befinner sig. Här rabarbern som bjuder kameralinsen på skönt softat filter under förvandlingen till kräm.

Det brukar skrivas om rabarber att den behöver mycket gödsel, vattning och att trädgårdsägarna helt bör låta bli att skörda från plantan efter midsommar. Vad gäller den stora plantan på Haga är vi inte nåt vidare bra på att följa någon av dessa råd, men strör vår stora kärlek över den varje gång den generöst delar med sig av sina krispiga stjälkar. Vilket alltså är ofta. Under sommaren blir den ofta till kräm, alltid till saft, definitivt marmelad, helt givet paj och ibland kokt i socker för att landa i en kaka. Som här den 6:e juni då vår kära vän Anna och tillika granne på Fredrikslund fyller år.

Share

Bästa tiden att plantera ett träd

Den bästa tiden att plantera ett träd var för hundra år sen. Den nästa bästa tiden är idag.

Som beskrivning av vikten, men också utmaningen, att komma igång i tid stämmer det bra även på akleja, borstnejlika och andra tvååriga plantor – det vill säga såna som första året oftast bara blir till gröna blad och som blommar först sommaren därefter.
Första åren på Haga var tvååringa växter otänkbart. Att lägga kärlek på en planta som ger utdelning som tidigast året efter, nej vår bästa tid är nu löd parollen. Det gör den väl för all del fortfarande, men då och då sår vi också ett frö för framtiden, planterar ett träd, köper en såg. Och tur är det. Annars skulle vi aldrig ha fått möta den tjusiga guldaklejan intill hönshusets södra vägg, som för första gången blommade en tidig junidag 2011.

Share