Sötchock i maj

lamm

Lycka är att besöka grannarna på Ormestorp och de alldeles nya lammen. En stor klunga hänger kring benen på tackorna när vi kommer in i ladugården, men två lösgör sig genast och rusar bräkande mot oss. Det är de två dilamm som ratats av deras mor och därför istället nappats upp av människorna på gården. Ett lamm som präglats på folk istället för fä kan vara det sötaste som finns.

Först lekte vi som synes hitta hatten.

För att sedan arrangera oss för ett framifrånfoto:

lamm

…vilket gjorde den lille så trött att det blev tvunget bli en tupplur i armvecket.

lamm

Share

Peppande planering inför finfint främmande från Afghanistan


Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Det är en grymt bra devis som lever väl hos våra kära grannar Johan och Ethel på Ormestorp. Här planerar vi inför välkomnandet av fjorton ensamkommande ungdomar från Afghanistan till en kväll i den svenska skogen som de, enligt de anställda på flyktingförläggningen, säger att de både längtar efter att vara i och är litet rädda för. Det går knappt att föreställa sig en mer meningsfull uppgift än att minska rädslan och öka intresset för skogen, och inte heller går det föreställa sig bättre guider för det än just vännerna från Ormestorp.

Skogsmaskiner in action, kräftfiske i dammen, artbestämning av ätbart i skogen, åk i höskrinda, äventyrsbana till sjön och matlagning över öppen eld. Det är mycket vi vill hinna med under kvällen. Att välja blir lika svårt som nödvändigt. Om du var 16 år och nyligen anländ Sverige från Afghanistan, vad skulle du då helst möta under en utflykt med dina förläggningskamrater till en skog intill den östgötska kusten?

Share

Valborgsexplosion i backspegeln

För precis en månad sen tändes valborgselden på Ormestorp och vi samlades för att fira våren in. Vi var tvungna att stå nära elden för att inte frysa och björkarnas siluetter avslöjade föga vårens nära ankomst. Så pang. Verkligen pang! Hände allt snudd på samtidigt. Lökarna. Knopparna. Fröna. Dofterna. Träden i blom.
Note to self: Det går undan i maj, se till att tillbringa sekunderna på rätt ställe.

Share

Remember Barbro

Barbro var dalens största tjur och en stolthet för hela bygden. Det är här 7 april 2007 och en högtidsdag, det är nämligen kosläpp. Magnus klappar på den stora kroppen. Jag tänker att hon är stor som en liten buss.

Jag minns inte vilket kosläpp som blev Barbros sista, men jag vet att det är förbi. Jag vet heller inte om efterträdaren på riktigt kallas Lill-Babs. Men jag vet att den tjuren ännu är varken lika stor eller snäll som denna Barbro en gång var.

Share

Turbo – första mötet

Det var i september 2006 vi träffade honom första gången – Turbo, redan då med utseendet hos en liten farbror. Han bor på gården Ormestorp och är en basset, en ras som på nätet beskrivs som att den ”utgår ifrån att alla andra djur av släktet hund är positiva och trevliga och därför ofta blir förvånade om de inte mottages med förväntad uppskattning från motparten”. Vi, som numera möter Turbo som en av tre hundar på gården, kan intyga att det stämmer.

Turbo, för allra första gången på väg fram till Stefans hand.

Share