Missade tåg och den lilla buteljen

haga_appelblom

Haga i äppelblom och jag vill stoppa tiden. Så är det alltid. Denna svidande insikt om alla de tåg som naturen vinkar grönt ljus till denna tid på året. Vagnarna som lämnar perrongen i så oerhört mycket högre hastighet än jag hinner med.

– Stopp! Hallå, vänta!

Men nej, ingen lyssnar och under tiden jag i förundran vänder mig åt ett håll, missar jag ett fyrverkeri bakom ryggen. Körsbärsträdet. Tibasten. Jag lämnar Haga för att jobba några dagar i stan och vips tycks björkarnas klibbiga musöron ha uteblivit detta år. Fast det har dom inte, jag har bara helst simpelt missat dem. Varit på fel plats, vid rätt tidpunkt. Livet, livet. Döden, döden. Trädgården är lika fantastisk som obarmhärtig och jag kan inte fly.

Lånar ord av Astrid Lindgren i beskrivningen av livets ändlighet, hon är bra på dem. ”Det är som att stå under Niagarafallet med en liten pilsnerbutelj i handen och försöka fånga upp vattnet. Mer än så får du inte”. Aldrig känns det tydligare än just den här tiden på året.
Rabarbern som på kort tid vecklat ut sig i kraftfull bredd fångar äppelblommornas blad som nu lämnar träden. Försommartid år tjugohundratretton är snart förbi.

rabarber_appelblom

 

Share

Rabarber i motljus

Somliga grödor tar med sig ett magiskt skimmer var de än befinner sig. Här rabarbern som bjuder kameralinsen på skönt softat filter under förvandlingen till kräm.

Det brukar skrivas om rabarber att den behöver mycket gödsel, vattning och att trädgårdsägarna helt bör låta bli att skörda från plantan efter midsommar. Vad gäller den stora plantan på Haga är vi inte nåt vidare bra på att följa någon av dessa råd, men strör vår stora kärlek över den varje gång den generöst delar med sig av sina krispiga stjälkar. Vilket alltså är ofta. Under sommaren blir den ofta till kräm, alltid till saft, definitivt marmelad, helt givet paj och ibland kokt i socker för att landa i en kaka. Som här den 6:e juni då vår kära vän Anna och tillika granne på Fredrikslund fyller år.

Share

Sommaren börjar tidigt

Som jag skrev i förrgår känner jag ibland som att jag måste vänta snudd på olidigt länge på att sommaren kommer. Allt utifrån en känsla av att den börjar först i juni. Men idag kommer jag på att det ju alls inte stämmer och hittar den här sköna rabarberbilden som bevis, daterad 30 maj förra året. Tills dess räknar jag drygt 70 dagar. Det skall jag överleva.

Share

Nio löften om vår


Det är sista helgen i februari och årets första helg på Haga. På tomtens skuggigare delar ligger ännu ett rejält snötäcke, men där solen skiner har våren börjat. Det första tecknet får vi syn på redan i den sena skymningstimmen samma kväll vi anländer, tre skira snödroppar intill husknuten. Nästa dag möter vi även…


…årets första rabarberknopp.


…salvian och timjan, som envist behållit bladen doftande under snötäcket.


…ängssyrans rekordsnygga röda ådror.


…citronmelissen som redan skjuter nya färska blad.


…myntans karaktäristiska lila knoppar.


…klassikern tussilago.


…den i fjol frösådda aklejan som i år lär blomma för första gången.


…och syrénens knoppar som svullnat och antagit en grön färg.

Share