Blödig trädgårdstomte

rensning1

Är det någon fler än jag som tycker att detta med rensning är svårt? Alltså inte svårt som i komplicerat, utan svårt i betydelsen utmanande som handling ur ett större perspektiv. Moraliskt. Trädgårdsodling handlar så mycket om att skapa liv, omsorg, tillmötesgående av behov. Och så plötsligt kommer det där tillfället några veckor efter frösådden då jag plötsligt ska ikläda mig rolens motsatta – den brutalaste av brutala. Rensaren! De små liven i raden ska utsättas för hård granskning, det är rensarens uppgift. Vilka har haft olyckan att hamna för tätt? Död åt de små taniga! De med svagare anlag, de i skuggan. Till de starkares fördel. Usch. Jag påminner mig om att inte dra för stora växlar men gör det ändå. Trädgårdsodling är den tacksammaste av metaforer (läs mästaren Bodil Malmsten), men här och nu lyder mantrat ”En rödbeta, är en rödbeta, är en rödbeta”.

För att ändå skapa litet mer mening än den ynka kompostmull som skulle blivit resultatet annars, äter jag mig genom rensningsproceduren. Även en liten rödbeta smakar rödbeta.

De späda stjälkarna blöder ymnigt i rött.

rensning2

Share

Turbovår

Förra söndagen såddes ett stort antal olika frön i Hagas odlingsbassänger. Fyra dagar senare såg det på flera ställen ut så här. Just på denna bild rädisa som ju är känd för sin hastighet, men även sockerärten, bondbönan, majrovan, moroten och rödbetan hade knuffat undan jorden ovanför sig för att blotta en första skymt av grönt. Det går undan nu.

Att välja rubriken Turbovår utan länk till den bästa av Turbon vore inte bra.

Share