Äntligen film i Sågen!

20140712-181818.jpg
Mötesplatser alltså, hur viktiga är inte dom! Som vårt gamla sågverk som vi tillsammans med andra fyller med kultur och människor. Igår var det premiär för filmvisning. Med hjälp av höga stegar, många händer och ett par stora restbitar vit plastduk vi fått riggar vi den stora lokalen. I ett hörn poppas popcorn i jättemängd.

20140712-182647.jpg
Bensinaggregatet som vi burit till skogsranden en bit bort puttrar stadigt och matar både högtalare och projektor med den elektricitet som kvällen kräver. Lagom till mörkret sänker sig har nästan fyrtio personer – grannar, vänner, bekanta, åretruntboende bönder och tillfälliga sommargäster, slagit sig ned framför den stora duken.
Filmen kan börja! Du ser vilken va?

20140712-184653.jpg

20140712-184754.jpg

20140712-190042.jpgDet är långt efter midnatt när filmen är över. Vi virar ut oss ur filtarna som värmt oss mot slutet av filmen och vinkar hejdå till varandra innan cyklar, fötter och bilar tar var och en hem till sig. Sågens första filmvisning är över. Den blir långt ifrån den sista.

20140712-185625.jpg

En fin bonus vid kvällens slut är den hälsning Rikard Wolff (som spelar Zac i filmen) skickat publiken under visningen, efter att han själv fått en bild från kvällen till sin mobil. Tack Rikard och tack alla som kom, som råddade, poppade, teknikfixade och applåderade.
Tillsammans gör vi Sågen.

20140712-231049.jpg20140712-231101.jpg

Share

Sågens första flygblad – en högtidsstund

sag_flygblad

Efter en dryg mil på cykel och 37 flygblad senare avslutas kvällens högtidliga flygbladsrunda med information om Sågens allra första utåtriktade happening. Det är stort av flera skäl. Att allt fejande och fixande i Sågen nu gjort den tillräckligt redo för att släppa in en krets människor också utanför de närmaste bekantskaperna OCH att öppningen sker med en konsert med ingen mindre än Brita Kristina, det soloprojekt som Kicki Fagerlund – en av årets hagastipendiater – leder. I eftermiddags soundcheckade hon i Sågen som ett varmt godkännande. Det blir en fin kväll i morgon.

 

Share

Köksträdgården växer

ladsnickeri1

Hagasessorna väljer i alla lägen hemodlade morötter före bollsport vilket gör valet mellan gräsmatta och köksträdgård enkelt. I år utvidgar vi ytorna rejält. Planen var dubblering, och innan majhelgen är över har de tidigare fem odlingslådorna fått sällskap av inte mindre än ytterligare sju. Vi odlar i åtta skiften som vi dokumenterar tydligt för varje år och låter grödsorterna rotera ett steg vidare till nästa låda i odlingsföljden.

Materialet till lådorna kommer från städningen av sågen förra sommaren. Känns väldigt bra att ge plankorna nytt liv, i ny funktion. Från bortglömda dammsamlare till livsalstrande drivbänk med grönt.

ladsnickeri4

ladsnickeri2

ladsnickeri3

Share

Med cykel i solen

Vårt nya sågverk ligger bara ett stenkast från där vi bor. Ändå är så här års vid tiosnåret på kvällen cykeln att rekommendera. Kombinationen solnedgångens ljus i ansiktet, tranornas trumpetande i öronen och vinden i håret är svårslagen.

Share

Vår såg

Det slog mig just att ingen av de bilder som tidigare publicerades från sågstädarhelgen visar hur sågen nu faktiskt ser ut där den nu ligger, löftesrik i sin vackert böjda kurva intill åkern. Så voila, här är den!

Share

Känslan fångad

Som berättat tidigare här har vi köpt ett gammalt sågverk att fylla med framtid och i helgen var det dags för den sedan länge planerade storstädningen både i och utanför det gamla huset. Det finns mycket att berätta om den genomgrymma arbetsinsats sågägare, en mängd starka vänner och väloljade maskiner lyckades uträtta under dagarna. Får jag bara välja en bild som fångar känslan blir det nog denna. (Som tur är behöver jag ju inte anpassa mig till nån sådan begränsning, så räkna med fler bilder här framöver.)

– Tack alla inblandade hjältar of Sågen! Att arbeta tillsammans, shit alltså.


Magdalena på flaket, riktning Sågen andra arbetsdagen.
På och i bilen: Vilda, Jessica, Katarina, Pia, Sabina, Malin, Hedvig och Marie.

Share

En alldeles egen såg

Precis i slutet av 2011 blev den äntligen vår – sågen. Så länge Haga varit i vår ägo har vi då och då gjort oss en tur till det praktfulla sågverket några hundra meter genom skogen bortom vår tomtgräns. Där har den legat i sin vägkrök, ensam, mäktig och tom. Den byggdes i början av 20-talet och sågade antagligen sin senaste (och sannolikt sista) planka redan i slutet på 30-talet. Sedan dess har den vad vi förstår mest legat där utan större användning. Nån gång har den härbärgerat några höbalar, utgjort förråd för kornas dryckesbadkar om vintern men mest alltså bara stått utan egen verksamhet. Fram till nyss – för nu flyttar vi in! Tillsammans med goda grannar i dalen köpte vi den i december för att framöver fylla den med hålligång! Men först skall det städas. Ett drygt halvsekels damm skall ut, de flesta av de dryga 400(!) glasrutorna behöver repareras och det litet svaga golvet i ena hörnet stadgas upp. Sen är sågen redo att möta ett nytt århundrade. Vi älskar den.

– Och vad tänker ni ha den till då?, frågar våra vänner.
– Vad tänker vi inte ha den till!, svarar vi. (…och ser framför oss konsthall, repetitionslokal, säsongsförråd, konstnärsresidens, yogastudio, konferensrum, teater, vandrarhem, lan-party, danspalats, studio, kafé, inomhusmarknad, lektionssal, biograf, dragspelsstämma och en mängd vänners projekt som ibland behöver ett 200 kvm stort golv och dryga 6 meter i takhöjd.)
– Hur skulle du själv vilja nyttja vår såg när vi städat färdigt?


När förmiddagssolen strilar in genom plankorna blir rummet likt en kyrka.


En del pyssel kvar att dona med innan inflyttningsfesten är ett faktum…


…men med sop, snöskovel och en radio rör vi oss stadigt framåt.


Och det golv som träder fram under bråten är en rik belöning.

 

 

 

Share