Valborgsexplosion i backspegeln

För precis en månad sen tändes valborgselden på Ormestorp och vi samlades för att fira våren in. Vi var tvungna att stå nära elden för att inte frysa och björkarnas siluetter avslöjade föga vårens nära ankomst. Så pang. Verkligen pang! Hände allt snudd på samtidigt. Lökarna. Knopparna. Fröna. Dofterna. Träden i blom.
Note to self: Det går undan i maj, se till att tillbringa sekunderna på rätt ställe.

Share

Med näsan i våren

När mandelblommans spröda kronblad slagit ut är det tvunget att böja sig ned för att känna på den lika svaga som tydliga doften. Så försiktig är den att det är klokt att sluta ögonen för att riktigt få fatt i den. När du ändå befinner dig där nere är det bara att fortsätta med den ännu våta jorden, doftviolen och myntans första blad som nu tittat upp. Sedan lyfter du näsan mot himlen och drar i ett djupt andetag av hägg ned i lungorna. Det är den tiden nu.

Share

På tunn is

Vårisar är luriga grejer. För att överlista dess nyckfulla bräcklighet är krypande ett knep som kan fungera. Som Katarina här, på väg ut till vår nyförvärvade brygga och vårt båthus som vi sedan helt nyligen disponerar en del av.
Lär återkomma till detta, ty ljuvligare plats är svår att finna.

Share

The more the merrier

– När man ändå skall göra nåt, är det lika så bra att göra många.
Detta brukar av andra sessor påstås vara ett signum för mig, och det är nog sant. Ännu mer sant är påståendet gällander min pappa som på samma gång sågat upp inte en, inte tio, utan ett flerhundratal trädbitar passandes ihop som fågelholkar. Varje gång jag hälsat på honom i Jämtland där han bor, skickar han med ytterligare några brädbitar till en framtida holk på Haga. Detta var i mars. Nu är det juni och svartvita flugsnappare och talgoxar – stora som små – befolkar Hagas nu ordentligt utökade hyresfastighetsbestånd.

Fast endast en är kamerabevakad.

Share

För fem år sen. Idag.

Det är den 6 maj 2006 och för allra första gången sätter sig de fyra framtida sessorna i bilen söderut. Det är visning på ett antal hus ett par mil utanför Söderköping, och solen skiner. Faktum är att detta är första gången de över huvud taget åker bil tillsammans.
Men det skall bli långt ifrån den sista.

Kanske var det hundra andra spekulanter som tittade på gården. Vi dröjde oss kvar längst av alla, lät mäklaren åka hem, skruvade upp kaffetermosen och njöt av vårvärmen längs uthusväggen.

Det är viktigt med en tydlig målbild och på vägen tillbaka till Stockholm stannar vi i Norrköping och köper en rödvinbärsplanta, den ska vi plantera på gräsmattan när trädgården är vår. Och nu står den där.
I fjol gav den sin första stora skörd.

 

Share

Vad är väl ett namn?

Ståendes framför samlingen med färgpigment kommer jag på mig själv att ljuda namnen på burkarna och påsarna högt, trots att jag är ensam i rummet. Namnen är banne mig lika snygga som färgerna själva. Kromoxidgrönt. Dalablått. Kromgult. Gul Järnoxid. Guldocker. Kimrök. Och ultramarin.

Fint är också hur de påminner om förra sommarens sessatur till Qvarnarps Byggnadsvårdsbutik utanför Eksjö. 

Share