Snödroppar och återkomsten av en sessa i blått

snodroppar

Ett helt år har passerat. En sessa i blått är tillbaka efter äventyret åttio breddgrader bort. Allt och inget är som förut. Människor förändras av att resa, liksom de som stannar kvar. I skogen vänder vildsvinen på mossan, det doftar jord och vi har rört oss ett varv till. Skaren har frusit under natten, någon hoppar osynligt i träden högre upp. Säsonger är nya men bekanta. Våren nära men ännu inte här.

skogstur

Share

Ännu ett giftmord på Haga

Det är årets näst sista dag och åter igen matiné i Hagas sydsalong. Kanske finns det inget mysigare. Finfina gäster på besök, ännu en del julgodis kvar i skålarna, sofforna placerade längs rummets väggar och madrasser över hela golvet. Dagens Arsenik och gamla spetsar låter de två fryntliga fastrarna Abby (Josephine Hull) och Martha (Jean Adair) ta över giftflaskan från Marina Rudd (Elizabeth Taylor) i Spegeln sprack från kant till kant som avnjöts igår. Utsökt uträknad död i dess allra finaste form.

Share

Kylan håller i sig

Att frysen kollapsar och stänger av sig själv, när det omgivande rummet blir kallare än själva frysen, gör ju inget. För då går det ju utmärkt att tillverka drinkens isbitar direkt vid trappan upp till övervåningen istället.

Share

Dan före dan före

Den mängd kärlek som öses i maten hos våra vänner i Fredrikslund möter man inte på många ställen, och ikväll är vi lyckligt inbjudna till en försmak av julens rätter. När vi med nyfylld mjölkkanna i handen knackar på dörren till torpet drar en vind från förr genom skogen. Paté, helt nyss griljerad julskinka och senap på det nybakade vörtbrödet är svårt att toppa, lägg där till de hemtillade chokladprallinerna, fruktkakan och torpets egen äpplecider – anno den allra första årgången 2010 – som en lysande julstjärna över alltihop. En sann lyx!

Share

-23 grader och utedass

När fullmånen stiger upp bakom huset i nordost, och iskristallerna i samma ögonblick svarar med att gnistra som glasskärvor på marken nedanför, är det så vackert alltsammans att jag för ett ögonblick glömmer att jag sitter på dass och att termometern visar på minus tjugotre.

Share

Årets mörkaste – en ljus dag

Det är den 21 december och den norra delen av jordens axels del pekar så långt bort från solen som den någonsin gör. Med andra ord, mörkare än så här blir det inte. Och ändå liksom badar Haga i ljus.

Det vita snötäcket har, så länge gården varit i sessornas ägo, aldrig legat tjockare. Långa gångar från Hagas tre entréer förenar de viktigaste platserna. Fågelmatarträdet, vedlagret, dasset och lyktan vid vägen.

Kl.8.48 gick solen upp över Haga, redan kl.14.59 var skymningen förbi.

Share

Vintervänner

Den femte sommaren har passerat på Haga.

Den femte vintern är på väg.

Den femte vintern för oss sessor alltså. I det långa loppet är det ingen tid alls, egentligen. Men det är bara att konstatera: alla småfåglar som levde på Haga när vi flyttade in har antagligen dött. En ny generation har tagit över.  Kanske är det flera generationer som har passerat. Antagligen är det så.

Sveriges äldsta grönfink som följts blev åtta år och sex månader. Den levde inte på Haga.

Men varje vinter får Haga besök av grönfinkar. Liksom av gulsparvar, pilfinkar, talgoxar, blåmesar, nötväckor, steglitser, större hackspettar, talltitor, nötskrikor och koltrastar.

En älg brölade under talbollarna förra vintern. Det hörde tyvärr till undantagen.

Varje art har specifika krav. Eller i alla fall gulsparven som föredrar frön från havre och grönfinken som bara äter solrosfrön.

Jag inbillar mig att fåglarna genuint gillar Haga för att vi matar dem varje vinter. Så är det såklart inte.  De gillar maten. Och slutar vi att mata dem så flyger de vidare. De stannar inte kvar och undrar vad som hände. Det känns bra.

Share